Men nu när jag sitter här å tittar på hem till gården inser jag att det kunde ha varit mycket värre. Tänk om jag inte hade haft någon fjärre så jag inte kunnat byta. På tal om mandlar, i går mötte jag en riktig nöt. I form av busschaufför. Jag stod å vänta å vänta, vänta, vänte, vänta på bussen. Så kom den å körde nästan förbi mig. Eller va de bara jag som blev så exalterad av att se bussen komma så jag inte visste vart jag skulle ta vägen så jag sprang å gömde mig. (nej de gjorde jag inte, jag stod och väntade som normala människor gör) Bussnöten såg mig tillslut, nitade och stannade några meter bort. Å jag var nöjd igen. Nu får jag lite dåligt samvete, de va inte meningen att ta i så. Han är säkert en jätte bra kompitent på buss körning. Vad vet jag, han kanske har tvångstankar. Jag tvingar mig själv att tänka att stora mandlar är bätter än inga alls. Halls!