För det första så är mina pepsi max snart slut, jag har två burkar kvar. Det känns inte tryggt.



För de andra så ska jag klippa mig på onsdag, det är en bra sak. Fast det vet man inte föräns efteråt. Jag ska iof bara klippa topparna ta bort de slitna, men hur många gånger har jag inte tänkt så å kommit ut helt annat hår än vad jag tänkt mig. Det är något med valmöjligheten när man väl sitter där i stolen. Man kan be om vad som hälst, varför inte utnyttja läget. Som den gången jag hade haft kort hår å sparat ut det för jag ville ha långt, men tillsut va jag tvungen å klippa mig. AA så jag tänkte jag tar bara topparna. Så gick jag å satte mig i den manipulerande stolen, det slutade med en undercut. Jag bad om att få håret på vänstersida bortrakat med små ränder i. Jaa så blev jag nöjd, betalade och gick ut från frisören...åå när jag kom ut från frisören släppte den där hypnosen som man hamnat i å jag tänkte, NEEEEJE jag skulle ju bara ta topparna! Därför känns inte detta heller så tryggt.

För det tredje ääääää, jag har egentligen inget tredje, men det låter konstigt om man bara har två. Men jag kan säga så här...Alla människor är färgade. Annars skulle man inte se dom.