På Pressbyrån petar man inte på frukten!
På Pressbyrån finns det alltid något gott att äta! Är jag ironisk? Jag vet inte, det beror helt på hur det låter i huvudet när man säger det. Men jo där finns det mästa, banan, choklad, bulle, korv och vad mer jo tidningar så klart. Det finns faktiskt 320 st Pressbyråar i Sverige (jag gick in på hemsidan, jag kunde inte de i huvet) och en av dem ligger på marklandsgatan. Det är i den jag har hängt mäst i. Där jobbar det en gubbe, alltid samma gubbe tycker jag (ibland är det en tjej, men mästadels en gubbe(eller så är det bara så att jag lägger märket till att det alltid är gubben när jag ser gubben)). Grejen är den att på senare tid har gubben sätt lite hängig ut. Det är klart att jag inte är där så ofta längre eftersom jag inte åker där varje dag. Men de senaste gångerna jag sätt han har han värkat lite, ja bitter är ordet somm ligger bäst i munnen. Varför gör han det undrar jag, smile, let the sunshine in liksom. Men sen tänkte jag så här:
"I Louis hjärna, Pressbytån lägger man inte märket till för än man behöver en, det är precis som det rummet i Harry Potter som inte kommer fram förns man verkligen behöver den. Som när man står å väntar på bussen, det regnar å e kallt. ÅÅ en Pressbyrå as bra, men jag ska inte köpa något godis, nej inte i dag åt ju faktiskt lite i går. En banan kanske, VAaa 5 spänn, aldrig! Så då går man å läser på tidningarna, för jag vågar inte läsa i dom. Om det är riktigt lång tid innan bussen kommer så kollar man lite på vykorten också."
Så ser Pressbyrån ut för mig. Men gubben nu då, han dyker också bara upp när man behöver honom. Kanske inte när man är ensam, full å rädd, men när man skulle tanka på mobilen. Jag frågade aldrig hur hans dag hade varit eller om han hade fått tag i några hummrar efter premiern. Kanske man blir lite sne efter ett tag. Fast så är det väll med alla. Jaa de gick ju bra med å knyta ihop denna säcken, jag har typ försökt sän jag började skriva i louise hjärna, men för tusan, jag får inget grepp. Men man kanske kan sammanfatta det till små detaljet, förutom för gubben då för han jobbar ju faktiskt där.
"I Louis hjärna, Pressbytån lägger man inte märket till för än man behöver en, det är precis som det rummet i Harry Potter som inte kommer fram förns man verkligen behöver den. Som när man står å väntar på bussen, det regnar å e kallt. ÅÅ en Pressbyrå as bra, men jag ska inte köpa något godis, nej inte i dag åt ju faktiskt lite i går. En banan kanske, VAaa 5 spänn, aldrig! Så då går man å läser på tidningarna, för jag vågar inte läsa i dom. Om det är riktigt lång tid innan bussen kommer så kollar man lite på vykorten också."
Så ser Pressbyrån ut för mig. Men gubben nu då, han dyker också bara upp när man behöver honom. Kanske inte när man är ensam, full å rädd, men när man skulle tanka på mobilen. Jag frågade aldrig hur hans dag hade varit eller om han hade fått tag i några hummrar efter premiern. Kanske man blir lite sne efter ett tag. Fast så är det väll med alla. Jaa de gick ju bra med å knyta ihop denna säcken, jag har typ försökt sän jag började skriva i louise hjärna, men för tusan, jag får inget grepp. Men man kanske kan sammanfatta det till små detaljet, förutom för gubben då för han jobbar ju faktiskt där.
Kommentarer
Trackback