Jag äter ett russin och tänker på hur vit snön är just nu. Det är något riktigt skönt på något sätt, att sätta foten i snö där inga andra fotspår finns. Jag äter ett russin till och funderar lite över den röda himlen, som den är just nu. Allting känns så dovt när det snöar, som att strosa omkring i ett vakuum. Om man man lägger sin hand i snö en lång stund förlorar man känseln och fingertopparna blir russin. När man får tillbaka den bränns det och gör ont. Det är nästan inte värt det. Ute ser annorlunda ut med snö på. Jag vill inte ha mer russin nu, jag ska sova.